Jag introducerades till LCHF i april 2016. Lågkolhydratkost hade jag testat på en gång tidigare för många år sedan. Det var däremot inte varit på den nivå som i dag. Första gången jag testade på LCHF visste man inte på samma sätt vad kolhydrater innebar och vad de gjorde med vår kropp. Den enda förändring som gjordes var uteslutandet av pasta, potatis och ris från måltiderna. Däremot konsumerades fortfarande alla färdiga produkter utan att kika på innehållsförteckningen, och det var även godkänt att äta frukt, sädesslag med mera. Till och med knäckebrödet finn crisp var godkänt inom LCHF på den tiden. Ja, man kan ju säga att den tidigare versionen av LCHF som diet inte höll särskilt länge för min del. En lågkolhydratkost som tillåter sådan mat biter inte på ett sockerberoende, och därför ramlade jag gång på gång ned i träsket igen.
Som sockerberoende finns det inget sätt att bli av med sina cravings, om du inte sätter stopp och helt och hållet slutar stoppa i dig socker i alla dess former. Någonting som var okänt för mig i en tidigare ålder var att kolhydrater omvandlas till socker i kroppen. Förr betydde ordet socker för mig i princip kladdkaka och godis, ingenting annat.
Tyvärr har jag alltid varit extremt dåligt påläst när det gäller kost och därför var det oförståeligt för mig när min vikt plötsligt spikade uppåt och steg med hela 42 kilo. Det första året under min gymnasietid var jag pinnsmal och vägde 52 kilo. I april 2016, vid en ålder av 23 år, hade min vikt gått upp till 94 kilo. Detta fick mig såklart att må otroligt dåligt, och jag skämdes någonting fruktansvärt över mig själv och min kropp. Det slutade med att chips och godis konsumerades som en tröst dagligen. Därefter grät jag i min pojkväns famn för att jag mådde dåligt över mitt beteende.
Min relation till socker har varit extremt destruktiv. Jag brukade äta chips och godis i smyg när ingen såg, för att sedan gömma påsarna längst ner i soporna så ingen någonsin skulle få veta. Det kunde hända att jag gick och köpte choklad och tryckte i mig det utanför ytterdörren, så att ingen skulle upptäcka det. Jag vet, det låter helt sjukt. Men efter att ha läst diverse böcker och bloggar har jag förstått att jag inte är ensam om det här. Jag var helt enkelt sockerberoende.
Sockerberoende existerar, och enligt Bitten (författare av sockerbomben i din hjärna) lider ungefär en tredjedel av befolkningen av det.
Flera gånger tidigare i mitt liv har jag tänkt ta tag i problemet, och har då testat flera olika sätt att göra det på. Min första diet att testa på var att leva på endast grönsaker och frukt i två månader. Även en diet med endast pulverdryck samt viktväktarna har varit en del av mitt liv. Men ingenting av det här bet på mig. Jag var ständigt sötsugen och hungrig, vilket alltid ledde till att jag tillslut gav upp. Ingen av dessa livsstilar biter på ett sockerberoende. Tillslut fick jag nog. Efter att ha tröttnat på att gråta över min vikt tänkte jag göra vad som helst för att vända på situationen. Då introducerades jag till denna diet, LCHF, även kallad lågkolhydratkost.
Nu har jag ätit LCHF i snart tre år utan avsteg, vilket jag aldrig trodde skulle vara möjligt. Visst, det har självklart funnits stunder då det enda jag vill göra är trycka i mig en pizza, men jag har aldrig tidigare haft den styrkan att hålla mig borta från ”allt det där goda”. LCHF är en helt otrolig livsstil på många sätt! Jag äter god mat, och äter mig mätt. Viktnedgången har egentligen bara varit ett plus vid sidan om alla andra fördelar som kosten har bidragit med.
Med hjälp av LCHF har jag lyckats tappa totalt 40 kilo av min vikt samt 111 cm totalt runt om min kropp. Dessutom har jag botat mitt sockerberoende.
Det finns fortfarande stunder då jag känner mig missnöjd med mig själv, och det finns kvällar då jag fortfarande gråter över mitt utseende. Men numera finns det även dagar då jag kan kolla mig i spegeln och faktiskt känna mig stolt och glad. Känslor som dessa är någonting jag aldrig har känt. Inte ens när jag var pinnsmal och vägde 52 kilo.
LCHF är inte en diet som passar alla, och jag försöker inte heller övertala alla att gå över till den här livsstilen. Däremot kan jag med trygghet säga att lågkolhydratkost och LCHF är den enda diet som har fungerat för mig och mitt sockerberoende.